Förståelse?

Usch dom senaste morgnarna och varit som 3:dje världskriget här hemma. Edvin trotsar som aldrig förr och ibland känns det som hela dagen går till att bli arg och säga ifrån, riktigt tråkigt! För när han inte är i trots tagen så är han ju världens goaste och underbaraste lilla kille, eller det är han ju alltid men det är frustrerade att alltid behöva säga ifrån. 

Nästa vecka börjar ett nytt kapitel i mitt liv, (har fått gå ner i tid på jobbet och det träder i kraft nästa vecka!) Jag kommer räknas som arbetslös eller nått åt det hållet har inte riktigt kommit underfund med det där ännu, jag känner mig sjuk förvirrad över det mesta i nuläget och känner att man saknar förståelse från några av dom som borde förstå en och peppa en och stötta en. Imorgon tänkte jag sätta mig och skriva ihop några fler personliga brev till 7 nya och möjliga arbetsgivare! 

Har ju funderat på det här med plugg med men det känns inte så lockande längre... Men ska försöka tenta upp en kurs nu under våren iallafall och eventuellt en nästa höst med! Om inget annat händer vill säga. 

KramsKrams

(Som en skogshuggare)