Idag var det precis som vanligt Edvin slog upp ögonen klockan halv 9 och jättepigg :)
Nu har vi snart bott hemma längre än vad vi bodde på sjukhuset och det känns knappt som om vi har varit där, mycket konstigt känsla. Jag har ju bestämt mig för att det där han jag på sätt och vis lagt bakom mig men man kan ju inte gå runt och tänka, tänk om när det aldrig blev någe riktigt kritiskt. I och för sig så är det ju alltid kritiskt i dessa smålivs första dygn men nu är han ju gammal. Man måste ju komma ihåg lite med vill ju kunna berätta för honom hur det var när han blir större och förstår mer.
KramsKrams
kanskeKanske
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar