Idag är det precis på dagen ett år sen jag åkte till sjukhuset och inte kom hem förren 10 dagar senare och då som mamma men med ett barn på sjukhus. Det känns lite skumt allt har ju gått så bra hela tiden och det känns bra, men det är klart man funderar en hel del på det emellanåt speciellt när man läser om alla som fått sina små premisar nu, då tänker man vilken tid dom har framför sig vilket jobb, men dom kommer klara det, vi gjorde det, man gör det trots att allt ser mörkt ut och att det känns som om tiden aldrig kommer ta slut, det finns ett slut och det är närmare än man tror, det är trots allt bara en jättejättejätte liten del av ditt liv du tillbringar där på sjukhuset. Visst vissa får stanna längre andra kortare men sett över hela livet så är det en liten del.
Tittade på Edvins första blöja igår, och den var såååå liten och då var den ändå alldeles för stor för honom, tror jag ska ta en bild på den bredvid någe och lägga upp här så ni kan se :o) I onsdags hade han dessutom varit syrgasfri i 8 månader, hoppas han förblir det. Det måste verklingen vara jobbigt för människor med kol som måste springa runt med syrgasflaskor hela tiden.
Idag har vi varit hem till min morfar och mormor och kollat in deras nya lilla ullboll, ullbollen Enzo, han var såååååå söt och sååå liten. Men mormor är fortfarande orolig att hunden ska överleva dom men det tror jag inte, om 12 år är hon ju bara 80 år.
KramsKrams
"Försök att göra någon glad varje dag om det så bara är dig själv."
Edvin är bäst!
SvaraRadera/Edvins Far.